av Douglas Harding
Facebook Facebook
Newsletter
eCourse
Bottenlinjen
Självklart är du inte utan huvud för andra. Du står upp som alla andra – ditt huvud överst, sedan din bröstkorg, dina ben och fötter underst.
Men se det från din egen synvinkel – är du annorlunda?
Jag är.
Sett från min synvinkel är min kropp utan huvud. Den är också upp och ner med mina fötter upp mot toppen av mitt synfält, ovanför resten av min kropp! Under mina fötter ser jag mina ben och under dem min mage och sen mitt bröst som sen tonar bort. Här vid botten av mitt synfält är min bottenlinje.Vad finner du under denna linje? Mitt bröst tonar bort i ingenting! Ett stort djup - gränslöst och tomt. Och ändå är det inte bara tomt – det är också fullt. Av vad?
Det är fullt av allt som är ovanför bottenlinjen.
Se efter själv. Är också din kropp utan huvud?
Är dina fötter upp mot toppen av ditt synfält och ditt bröst underst – i så fall är din kropp upp och ner!
Rikta din uppmärksamhet ner mot området där din kropp tonar bort – mot botten av ditt synfält. Vad är under denna bottenlinje? Någonting alls?
Vad är ovanför den?
I den här kartan visar Douglas Harding att ovanför bottenlinjen finns hela världen. Den dyker upp från bottenlinjen i det närmaste området, i ens egen huvudlösa kropp. Ovanför och bortom din huvudlösa kropp är området med andra människor, inklusive bilden av dig själv i spegeln. Ovanför och bortom detta lager ligger resten av det levande, resten av planeten sen andra planeter, andra stjärnor, andra galaxer. Hela universum är ovanför din bottenlinje.
Att vara upplyst innebär att inte förbise mysteriet under din bottenlinje – detta ingenting. Det är att se och vara den du verkligen är – djupet ur vilket världen forsar upp och blir till, likt en gejser som spränger fram ur marken. Trots att grunden i ditt väsen inte är en sak så frambringar den alla saker.
Från denna synvinkel – Förstapersonsynvinkeln – skapar jag den här världen utan att jag vet hur jag gör det, utan ansträngning, utan att veta vad som bryter fram härnäst under bottenlinjen. Se efter! Det här ögonblicket exploderar till existens inifrån dig.
Att leva livet som Första Person
Att vara medveten om vad som är under din bottenlinje såväl som vad som är över den är att leva ett i grunden olika liv jämfört med ett ”enbart mänskligt” liv. Det är häpnadsväckande att leva Gud´s liv. Det är så klart ett inre liv, ett hemligt liv – ingen annan ser din bottenlinje. Ingen annan ser hur du trollar fram världen ut ur ingenting. Du vet mycket väl att för andra är du inte Gud! Du blandar inte ihop din individuella identitet, ditt yttre med din djupaste identitet, din innersta verklighet.Men vilket av dessa två liv är din omedelbara upplevelse och vilket baseras på hörsägen och andrahandsuppgifter? Vilket är sken, vilket är verklighet? Vilket är livet som du faktiskt lever?
Vad gör det för skillnad i ditt liv när du är medveten om vad som är under din bottenlinje? Ta reda på det. Upptäck hur du hanterar situationer när du inser att de kommer ur din egen existens. Din existens är inte en produkt av världen men är dess Ursprung. Med andra ord, du är i själ och hjärta inte något yttre, en rättvänd person med ett huvud överst – en produkt av världen, en sak ibland saker, stängd och begränsad, ett offer för omständigheterna … Du är Ursprunget, den Ensamma, Källan ur vilken allting strömmar. Att vara medveten om detta gör hela skillnaden.
Ta t.ex. självkänsla: Vad finns det för bättre botemedel mot låg självkänsla än att upptäcka denna obegränsade makt och härlighet inom dig? En upptäckt som självfallet ledsagas av ödmjukhet och självacceptans. För även om din inre makt och härlighet är häpnadsväckande så är de ingenting som du som person kan få erkännande för. De ökar inte din mänskliga status ett jota. Du kan varken visa din gudomlighet för andra eller demonstrera din makt utåt. Jag kommer ihåg att Douglas Harding berättade om när han en gång höll en workshop för en grupp barn. Han citerade Meister Eckhart, ”Gud är inne, Jag är ute”. En liten pojke som hörde detta kommenterade ”Och det gör dig inte stolt”.
Douglas Harding:
Jag slutar nere vid botten av scenen, i ett intet som är tomt, inte går att avbilda, ofattbart, i absolut ingenting alls. När jag här fullbordar min underkastelse inför bevisen kommer jag till den mest förbisedda och undervärderade platsen i världen, platsen som är ersatt av Ingen Plats, slutpunkternas Slutpunkt, unik, förbryllande, Mysteriet som är mer än värdigt min underdåniga vördnad. Alla andra platser och objekt som jag har stött på är ställda, på alla sidor, mot en bakgrund. Någonstans slutar de och någonting annat börjar: oavsett hur stora de är så är de omslutna av en omkrets – tydlig eller suddig – där de slutar och där deras omgivning börjar. Allt utom denna magiska skjorta som jag bär. Det är som om någon slags transcendental mal har gnagt på den runt hela dess urringning men det är sannerligen inte gnagandet av något djur. Det gnagande mysteriet är skapelsen själv - som från VAR NÅGONSTANS, tagen på bar gärning, poppar upp och ut ur INGENSTANS - som ett VAD poppar upp, som en gudomlig Gubben i lådan – ut ur ICKE- VAD. Alla saker ovanför denna yttersta Bottenlinje – dessa leksaksskor däruppe, dessa avkortade lemmar, den där gardinkapp-skjortan själv på tre av dess fyra sidor – är alla normala eftersom de vilar på någonting. Dessa är saker som jag kan hantera, som jag har lärt, som ligger gott och väl inom min kapacitet. Men DET HÄR förintar mig.
Här har jag kommit till någonting som vilar på inget stöd alls, på ett mellanrum. Det är avvikande, onormalt, absurt – ord som sammantaget är alltför svaga för att göra rättvisa till en sådan Egendomlighet. Här är linjen som skriver under och understryker alla saker, och är själv underskriven och understruken av ett totalt bortfall - av Vad som är i ögonfallande genom sin frånvaro. Ovanför den, världen; under den inte så mycket som ett dammkorn – inte heller (och det är poängen) rum för ett. (Head Off Stress)Även om jag inte längre är så tvärsäker på att jag vet hur det är att vara jag så törs jag börja om igen och buga inför bevisen – faktiskt så väl som bildligt. Jag böjer mig och bugar så djupt att jag kommer ända till kanten av mig själv och min värld, till Bottenlinjen som allt uppstår ur. En gräns som inte hindrar mig från att se bortom den, in i den Oändliga Källan till Allt, kristallklart uppenbarad och ändå storslaget mystisk. (The Trial of the Man who said he was God).
Fortsätt med ytterligare ett experimentCitat
Kommentarer till detta experiment
Citat
Återigen är jag inuti mig själv. Jag gick iväg, men här kommer jag seglande tillbaka, fötterna i luften, upp och ner, som ett helgon när han öppnar ögonen från en bön: Nu: Rummet, bordsduken, bekanta ansikten. Lyssna, om du kan stå stilla. Förbund med en vän betyder inte att vara den du har varit, var istället tystnad: en plats: en position där språk är inuti seende. RumiMänniskan sedd utifrån är ett derivat av världen men i det inre är hon världens ursprung. Rumi
Inuti mitt eget varande skådar jag världens Skapare … och jag förenar mig själv med Honom. Simeon the New Theologian
Själen har ett ljus inom sig med vilket hon skapar alla ting. Eckhart
En munk frågade Ch'ang-sha: Hur kan du förvandla berg, floder och jorden till dig Själv? Hur kan du förvandla dig Själv till berg, floder och jorden? Svarade mästaren
Den som finner (Kärlek), finner Ingenting och Allting: detta är också säkert och sant. Men hur finner han Ingenting? Visst, jag ska tala om för dig hur. Han som finner det, finner ett övernaturligt, supersinnligt djup som inte har någon grund eller bas att stå på; och där finns det inte någon Plats att vistas i; och han finner också att ingenting liknar det, och därför kan det lämpligen jämföras med Ingenting; för det är djupare än Någonting, och är som Ingenting med avseende på Allting, till den grad att det inte är begripligt genom något av dem. Och eftersom det är Ingenting, är det därför fritt från Allting, och är den ende Guden, något som en människa inte kan uttrycka med ord eller säga vad det är. Det finns Ingenting att jämföra det med eller att uttrycka det genom. Jacob Boehme
Hur kan en hel värld rymmas i en kropp av lera? Hur kan en himmel inrymmas i jorden. Gud förbjude! Du är bortom den här världen både under din livstid och i detta nu. Rumi
Jag har inga bekymmer för min sammansatta form. Jag har inte längre färg, påtaglighet eller storlek; jag är främmande för dessa saker. Du ser på mig mitt barn, med dina ögon, men du kan inte förstå vad jag är genom att stirra på mig. Hermetica
Kommentarer
Jag träffade Douglas i Stockholm för ca 20 år sedan. Han ledde en workshop som förändrade mitt liv. Hans namn stod överst på min söklista när jag började surfa på Nätet för några dagar sedan. Till min stora förvåning var han fortfarande kvar. Han måste vara omkring 90 år! Det har varit en intressant (milt uttryckt) process sedan jag förlorade mitt huvud. Svårt att prata med mina vänner om det. Det har helt förändrat min ståndpunkt i livet. Eller ska jag säga, det har ställt mig stadigt uppochner. Förut var jag stadigt nerifrån och upp.. M.E.SwedenFortsätt med ytterligare experiment
upp till toppen av sidan
Facebook Facebook Online Course Newsletter