Genom århundraden över hela världen har vi människor undrat över och diskuterat vad som är självets sanna natur. ”Vägen Utan Huvud” erbjuder dig en nutida och praktisk metod så att du själv kan undersöka denna eviga fråga. Att göra experimenten är viktigt.
Världens stora mystiker har ett gemensamt budskap:
“Det finns En Verklighet som är Odelbar, En Enda, Ursprunget och alltings Varande: Inte någon sak, inte ens något sinne utan ren Ande och klart Medvetande. Vi är DET och ingenting annat än DET. Det är vår sanna natur; och den enda vägen att hitta det är att stadigt vända blicken och se inåt. Det är här som verklig frid, oförgänglig glädje och evigt liv återfinns.” (Från Religions of the World av Douglas Harding)
Vad är du i Centrum av alla dessa lager? Vetenskapen kan inte berätta för hon kan bara observera dig från ett visst avstånd. Hur nära hon än kommer dig så är hon utanför dig. Vad och Vem du verkligen är, Grunden i ditt Varande, förblir ett mysterium.
Andra människor är som vetenskapsmannen eftersom de inte kan se vad du är i ditt Centrum. De kan bara se dig utifrån. De reflekterar tillbaka till dig sin feedback hur de uppfattar dig som person.
Du är inte på något avstånd alls från dig själv. Du är inte utanför dig själv. Du – och endast Du - är perfekt placerad för att se vad du är i ditt centrum. Det enda du behöver göra är att se efter.
Under de senaste (sextio) åren har det utvecklats en nutida västerländsk väg ”Vägen Utan Huvud” för att se in i självets sanna natur och bli ”Upplyst”. Fastän i sin essens samma som Zen, Sufism och andra liknande riktningar är den här vägen ovanligt enkel och jordnära. Den påstår att nutidsmänniskan sannolikt kan se Vem Hon Verkligen Är genom några minuters experimenterande snarare än genom år av läsning, lyssnande på föreläsningar, tänkande, rituella ceremonier och mediterande. I stället för allt detta använder den här vägen ett antal enkla, icke verbala, faktasökande experiment som alla ställer frågan. Hur ser jag ut för mig själv? Experimenten riktar uppmärksamheten mot min blinda fläck, mot rymden som jag upptar, mot vad som är givet här och nu i Centrum av mitt universum, mot hur det är att vara 1:a person singularis presens. (Från ett informationsblad av Douglas Harding, The Headless Way)