Vägen Utan Huvud
En väg till självkännedom utvecklad
av Douglas Harding
av Douglas Harding
Facebook Facebook
Newsletter
eCourse
Experimenten
EXPERIMENT FÖR DEN SOM ÄR BLIND
Allan Jones
När jag försökte att förstå denna erfarenhet, trodde jag först att detta "seende" måste vara beroende av att jag en gång har varit seende. Jag hade faktiskt använt ett visuellt minne för att frammana bilden av ett in-pekande finger. Jag undrade om samma experiment skulle fungera för en person som är född blind. Jag började också tänka på eventuella kompletterande experiment för blinda.
Jag drog snart slutsatsen att en person som är född blind verkligen skulle kunna uppleva den djupa innebörden av Peka - experimentet. I själva verket kanske en sådan person kan ha en särskild fördel av Peka – experimentet jämfört med seende personer. För att förstå detta, är det nödvändigt att förstå vad ”att peka” betyder för en som är medfött blind.
Om du som en seende person pekar på ett föremål, så identifierar du eller väljer ut det föremålet inom en visuell uppsättning föremål. Du skapar direkt sensorisk kontakt med det genom synen. När en blind person pekar mot samma objekt som svar på en instruktion, t.ex. "trettio grader vänster" så finner han det inte med sensoriskt kontakt genom synen. Han antyder bara dess allmänna riktning. För den blinde själv, existerar ännu inte objektet. Den antydda riktningen "existerar", för honom, som en känsla av rörelse - som upplevd inre orientering av hans arm, hand eller finger.
Men vad detta pekande verkligen innebär på en medvetandenivå som är djupare än inre förnimmande eller de fem externa sinnena, är en styrning av uppmärksamhetens pil. Medvetande riktas utåt, i ett tillstånd av förväntan, som anar ett potentiellt föremål. När Douglas uppmanar den blinde att vända fingret runt och uppmärksamma det som uppmärksammar så händer något som inte har något att göra med föremål.
Genom att vända sin hand och sitt finger så att medvetandet nu säger ”uppmärksamhet inåt " så finner han - som alltid - att fingret svävande i den inre rymden inte preciserar något föremål. Det pekande fingret finner ingen-ting, inget jag i detta förnimmande där ett förkroppsligat jag antas befinna sig.
Det här är en uppenbarelse. Den blindes begränsning, hans icke-seende av ting, har förvandlats till seende av ingen-ting.
Om den grundläggande principen av noumenalt seende är omvändningen av uppmärksamhetens pil bör det vara möjligt att ta fram fler experiment som omorienterar den där pilen på icke-visuella sätt. När jag tänkte på detta, verkade det viktigt att den experimentella designen tar hänsyn till den särskilda betydelsen av huvudet.
Ett finger som pekar på ens eget huvud kan innebära en noumenal insikt på grund av vårt vanliga antagande att huvudet är platsen för jaget. Vi definierar underförstått jaget som iakttagaren eller det som vet, och att det är huvudet som innehåller alla organ för att uppfatta och veta så när som för generell beröring.
Detta gäller även för blinda som ju endast saknar det visuella sinnet för att få kunskap. Som mottagare genom att lyssna, smaka och lukta, och framför allt som den som tänker och som bearbetar beröringsinformation så lokaliserar den blinda personen " Jaget” på samma ställe som en seende person gör - precis bakom pannan.
Poängen med många av Douglas experiment är att avslöja ”icke existensen” av detta jaget som om det vore ett huvud. Så jag bestämde mig att mina experiment också först skulle rikta uppmärksamheten utåt från huvudet, sedan tillbaka mot det.
Följande två experiment kan göras av blinda eller seende personer. Den senare med slutna ögon . En blind person skulle kunna få tillgång till dessa experiment på kassettband precis som jag gjorde med en inläsning av ”Head off Stress”. Som en seende läsare så kan du be en vän läsa in dessa experiment på band eller läsa dem högt för dig. Om en vän inte finns tillgänglig, så kan du åtminstone få en allmän uppfattning om hur dessa ”icke – visuella” experiment fungerar genom att läsa igenom det som följer.
Den förste förlitar sig på inre förnimmelse; den andre använder sig av att höra.
Experiment 1: Verkligt Seende
Lyft en hand och knyt den som om att du förbereder dig för boxning med en hand. Placera knytnäven framför ansiktet som för att skydda det från ett slag. Under hela det här experimentet kan du enklast hålla upp knytnäven om armbågen får stöd. Du kan till exempel hålla ena armen över din mage och använda baksidan av handen som stöd för armbågen av armen med knytnäven. Knyt handen så hårt att den ger en känsla av koncentrerat tryck men inte så hårt att det gör ont eller svårt att hålla kvar den.Håll uppe knytnäven och rikta din fulla uppmärksamhet på den. Ta in den där känslan av kompakt tryck så intensivt som möjligt. Fortsätt med detta en liten stund tills den där känslan av tryck där ute är skarp, klar och allt uppslukande.
Vänd nu plötsligt pilen av din uppmärksamhet så att den inte pekar utåt mot din knytnäve men inåt. Just det - bara vänd din uppmärksamhet 180 grader och kom till insikt om vad det är som förnimmer. Se vad som är precis här.
Ja. Det som är här är medvetenhet, klar och enkel. Det som visas är medvetandet självt, bländande uppenbart och omedelbart. Se det som den obehindrade klarhet som rymmer knytnävens känslor. Se det som medvetenhetens pool i vilken dessa förnimmelser av knytnäven flyter. Se att denna pool har en bestämd nästan pirrande närvaro. Detta är Närvaron själv. Som ett intensivt levande vatten.
Se nu vad som hänt med åtskillnaden mellan inre och yttre. Knytnäven är inte där ute och det uppfattande medvetandet är inte här inne. Det finns bara en plats. Denna klara pool av medvetenhet och det innehåller den där knytnäven.
Öppna handen långsamt och lägg märke till var denna handling äger rum - inom medvetandet. Sträck nu ut armen och se hur förnimmelserna breder ut sig inom samma medvetenhet.
Detta är verkligt seende. Det är inte att se med ögonen som vanligtvis tittar utåt och söker efter alla de saker som vi inte är. Det är i stället det direkta seendet som ser vad vi verkligen är. Vi är medveten kapacitet. Vi är detta intensiva närvarande vetande som rymmer alla saker över huvud taget. Vi är tomt medvetande i vilket alla saker visar sig och ersätts av andra saker efter varandra i en jämn följd.
Den där handen som du kallar din egen och alla andra kroppsdelar som du kallar dina är bland de saker som kommer och går. Vad som tar in dem alla i denna öppna medvetenhet är ditt verkliga du. Det kommer inte och går inte: det är alltid.
Experiment 2: Verkligt hörande
Än en gång, håll upp en hand framför ansiktet med handflatan vänd inåt mot dig. Den här gången ska du istället för att göra en knytnäve placera fingrarna nedåt så att fingertopparna vilar bekvämt mot handflatan.Håll handen där, koncentrera dig på den. Känna värmen i handflatan under dessa nedböjda fingrar. Känn de små förnimmelserna av beröring där fingrarna vidrör och något överlappar varandra och där tummen vilar lätt mot ditt pekfinger. Notera eventuella bultanden eller tickanden i handen. Var medveten om hela handen som ett lit bo av värme, tryck och beröring.
Vänd nu återigen din uppmärksamhets pil runt så att den pekar inåt. Var medveten om det klara medvetande som tar in den där handen. Se hur dess tomhet är fullständigt öppen och tillgänglig för handens fullhet. Och se återigen att handen flyter i medvetandet som en varmt surrande fisk i svalt klart vatten.
Använd nu handen för att göra ljud. Gnid fingertopparna raskt över handflatan från basen av handflatan uppåt. Detta skapar ett litet gnidningsljud eller frasande ljud. Upprepa detta ljud som en vanlig takt eller puls, lyssna hela tiden.
Lyssna på var detta ljud är. Se att ljudet händer inom medvetenheten, precis som de där varma surrande känslorna som flöt i samma medvetenhet. Fortsätt att göra ljudet och se att ljudet gränsar på varje sida till en mottaglig tystnad. Detta är den tomma men medvetna tystnad som gör det möjligt att höra ljudet.
Nu stoppa ljudet. Hör tystnaden precis där ljudet var. Lyssna på den där tystnaden under en lång stund. Se att tystnaden inte bara är i denna medvetenhet, den är denna medvetenhet. Medvetenhet och tystnad är ett. Lyssna på den.
Hör nu hur alla små avlägsna ljud - en fågel, en röst i ett annat rum, en bilmotor på gatan - uppstår ur denna tystnad och faller tillbaka in i den. Och hör hur något litet pågående ljud, såsom mullret av din värmepump eller ljudet av ditt kylskåp, hörs i tystnaden. Det är denna tysta medvetenhet som tillåter ljudet att finnas.
Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Du som medvetandet självt måste vara ingen-ting för att saker och ting medvetet ska kunna förnimmas. Så måste du också i grund och botten vara tystnaden i ditt centrum för att ljud ska höras.
Att höra denna tystnad är riktigt hörande. Det är att höra vad vi verkligen är. En tyst stillhet som är friden själv.
Fortsätt med ytterligare ett experiment
Åter till toppen av sidan
Facebook Facebook Online Course Newsletter