SLUTNA ÖGON
Kommentar av Richard Lang
Utforska hur det är att vara Första Person singularis presens när du blundar. Det bästa sättet att göra det rent praktiskt är att först läsa frågan, sedan blunda och utforska din egen upplevelse. Öppna sedan ögonen och läs en ny fråga o.s.v.
Med SLUTNA ÖGON …. Fundera över följande:
Om du utgår från din egen nuvarande upplevelse, inte från minnen, hörsägen eller föreställningar. Hur stor är du?
Vilken form har du?
Skulle du kunna ha vilken form eller storlek som helst?
Har du gränser?
Finns det någon plats där du slutar och där världen börjar? Eller finns det ingenting som avgränsar dig från världen?
Du kan antagligen höra ett antal ljud, både avlägsna och nära. Hör du något ljud precis där du är? Kommer och försvinner inte ljud i tystnad där du är?
Du upplever förnimmelser som värme, obekvämhet, glädje, din andning o.s.v. Gör dessa dig till ett ”någonting” här i ditt centrum, solitt och begränsat – en sak skild från världen runt omkring dig? Finns det någonting fast och oföränderligt här i ditt centrum? Eller kommer och går dessa förnimmelser i ett medvetet ingen-ting?
Är inte detta medvetna ingen-ting likt en TV-skärm i den betydelsen att saker händer på skärmen men lämnar skärmen själv orörd och odefinierad? Är det inte så att ljud och förnimmelser kommer och går men lämnar medvetandet omärkt?
Vad som än har hänt i ditt förflutna, är du inte i detta nu tom och klar kapacitet för vad som än händer nu? Det förflutna stelnar inte i ditt centrum.
Hur stor är en förnimmelse? Definierar eller begränsar den dig?
Var uppmärksam på din högra fot. Tänk på hur den ser ut. Är inte utseendet ett minne eftersom du inte kan se din fot just nu?
Men vad är den aktuella förnimmelsen av din fot, din upplevelse av den just nu om du lägger dina minnen åt sedan? Vilken färg har förnimmelsen, vilken form, vilken storlek?
Hur långt bort är den? (Från var?)
Var exakt är dess gränser – har den en klar avgränsning?
Är den här förnimmelsen där ditt varande slutar? Är du begränsad till den, på något sätt fängslad inuti i den?
Händer inte den där förnimmelsen i gränslöst medvetande?
Är inte du detta medvetande, detta varande utan avgränsning i vilken denna ganska svår-beskrivbara, svår-preciserade och föränderliga förnimmelsen händer?
Precis som när du har ögonen öppna är det, ansikte där till tomrum här. Är det inte nu med slutna ögon, förnimmelse där till tomrum här? Ditt varande har inga gränser. Du är den gränslösa rymden i vilken kroppsförnimmelser händer.
Uppmärksamma mental aktivitet – dina tankar och känslor.
Var är de?
Är de inuti något-ting? Eller är de inne i medvetande?
Är de centrala eller perifera?
Lämnar de något spår när de är borta? Kommer de inte och går på medvetandets skärm precis som ljud och förnimmelser kommer och går utan att lämna spår?
Vi identifierar oss med vårt sinne och tror att vi är våra tankar och känslor. Är ditt sinne inrymt inne i någonting? Är du inrymd inne i någonting?
Tänk på en stads namn.
Visste du vilket namn det skulle bli innan du tänkte det? Var kom det ifrån? Var hände det? Vart tog det vägen?
Tänk på en planet, en vän, ett land. Sker dessa tankar inuti någon slags behållare eller händer de i en gränslös rymd av medvetande?
Jag hitter inget ursprung, ingen behållare, ingen slutpunkt. För mig uppkommer de ur ingenstans – ut ur mitt odefinierbara varande – utan förhandsgranskning, utan ansträngning och de uppöses till ”intet” och lämnar inget märke på detta ”intet”.
Föreställ dig färgen blått. Nu färgen orange. Nu formen av en triangle. Hur gör du det?
Jag har ingen aning om hur jag gör det. Dessa saker dyker upp som vore det magi.
Så kreativt detta ingen-ting är, detta icke sinne (no-mind) som vissa Zenbuddister kallar det. Utan ansträngning skapas tankar och bilder från ingenstans utan förhandsvisning och utan att jag vet hur jag gör det.
Var uppmärksam på vad du känner.
Påminn dig hur du kände dig tidigare under dagen, eller i går. Strömmen av känslor förändras hela tiden.
Är dina känslor centrala i dig? Lämnar dina känslor några märken på medvetandet? Traumatiserar svåra upplevelser den tomma rymden?
Inte som jag upplever det. Var är mina känslor? Jag hitter ingen behållare här. Mitt sinne är fritt och obundet i hela universum.
Citat av Douglas Harding
Problemet med sinnet är dess förmodade avskiljande från världen, dess förmodade fångenskap, dess förmodande kondensering till en kärna och ett ting här. Sinnet går fel genom att missförstå var det är och vem det tillhör.
(1977 Intervju)
Jag är så till den grad sant vid-synt att mitt sinne, när jag släpper taget om det, lyser upp, sammansmälter med och belyser hela skådespelet. Där blir det sig självt. Att vara påstridig, trång-synt, under press, nedtryckt, förtryckt – alla sådana sjukdomstillstånd hos sinnet uppstår ur dess fel- placering med en resulterande sammanpressning som följd. Om du ger det tillbaka till världen, lämnar det tillbaka dit det kom ifrån, så utvidgar det sig och återhämtar sig. Återigen stort, det är oändligt stort och generöst.
(Look For Yourself)
Alla sinnets komplex och problem uppstår ur dess överfullhet och trängsel. Boten är inte att förbättra det men att låta det gå dit det vill gå. Vi ska nu låta det gå dit det hör hemma. Vilken otrolig befrielse! Detta gör inte sinnet fullkomnat för sinnet är ofullkomligt på alla sätt. Fortfarande upplever man ledsenhet, förvirring, ångest, smärta likaväl som positiva känslor. Men dessa uppfattas som något som kännetecknar världen och inte som personliga låsningar. Denna omplacering är till stor hjälp men den är inget recept för ständig lycka eller fullkomlighet av något slag där lycka och fullkomlighet inte hör hemma. Endast i ditt Centrum Mår Du Bra!
(1977 Intervju)
Furtsätt med ytterligare ett
experiment
Citat
Gud är Hörsel. Genom att tillskriva dig själv denna egenskap är du döv. Du har blivit blind genom att tillskriva dig själv synförmåga. När Han är din hörsel och din synförmåga så kommer du att höra endast Honom och se endast.
Honom Ibn Ashir
För att bevisa att ditt sinne är Budda-sinnet, notera hur allt jag säger här går in i dig utan att du missar en enda sak, även om jag inte försöker trycka in det i dig. Budda-sinnet är tio tusen gånger klarare än en spegel och mer obeskrivligt fantastiskt.
Bankei
Denna klarhet är så fantastisk att den kärleksfullt begrundande, i grunden som han vilar i, ser och känner ingenting annat än ofattbart Ljus; och genom den där Enkla Nakenheten som omsluter alla ting, finner han sig själv och känner sig själv som varande detta samma Ljus genom vilket han själv ser, och ingenting annat.
Ruysbroeck
Av obegriplig makt är jag; utan ögon ser jag; utan öron hör jag.
Kaivalya Upanishad
Hur kan det finnas perception när vi konfronteras med ingenting alls. Perceptionens natur är att vara evig. Vi fortsätter att förnimma oavsett om objekt är närvarande eller inte. Därigenom förstår vi att, medan objekt dyker upp och försvinner så gör seendets natur inget av detta; och det är samma sak med dina andra sinnen. Hörandets natur är att vara evig, vi fortsätter att höra antingen ljud är närvarande eller inte. Om det är så, vem eller vad är lyssnaren? Det är din egen natur som hör.
Hui-hai
Att förnimma att det inte finns någonting att förnimma – det är Nirvana, också känt som förlösning.
Surangama Sutra
Du är som en hägring i öknen som den törstige tror är vatten; men när han kommer fram till den hittar han ingenting. Och där han trodde att den fanns, där finner han Gud. På samma sätt, om du skulle undersöka dig själv skulle du finna ingenting och istället skulle du finna Gud. Det vill säga du skulle finna Gud istället för dig själv, och ingenting skulle vara kvar av dig förutom ett namn utan form.
Al-Alawi
Såsom floder förlorar namn och form i havet, så förlorar visa män namn och form i Gud, glimrande bortom alla avstånd.
Mundaka Upanishad
Uppfattningen att människa har en kropp som är skild från sin själ måste utplånas; detta ska jag göra … genom att smälta undan skenbara ytor och visa fram oändligheten som var dold.
Blake
Den yttre och inre människan är så olika som jorden och himlen är olika.
Eckhart
Jesus sade: Vad jag nu synes vara, detta är jag inte ….. Och så talar jag, frånskiljande mig från människo-varandet.
Acts of John
Att inte veta är djupt, att veta är grunt. Att inte veta är invändigt; att veta är utvändigt.
Chuang-tzu
Att glädjas i ingenting och att veta ingenting är den sanna glädjen och den sanna kunskapen.
Lao-tzu
Om han hade något urskiljande sinne, tror du att han skulle kunna urskilja något?
Shen-hui
Förståelsen, minnet och viljan finns i en skrämmande tomhet, i ingenting. Älska denna ofantliga tomhet. Älska detta ingenting eftersom Guds ändlöshet finns i den.
De Caussade
För att du ska ha glädje i allting, sök glädje i ingenting. För att du ska veta allt, sök att veta ingenting. För att du ska äga alla saker, sök att äga ingenting.
St. John of the Cross
De som känner Honom mest fullkomligt förnimmer klarast att Han är fullkomligt obegriplig.
St. John of the Cross
Ingenting kan vara enklare än Gud, antingen i verkligheten eller i vårt sätt att förstå.
St. Thomas Aquinas
När Självet är sett, hört, tänkt på, känt så är allting känt.
Brihadaranyaka Upanishad
Allvetande är det som utgör Buddha-skapets essens. Det betyder inte att Buddhan vet alla enskilda ting, men att han har fattat existensens fundamentala princip och att han har trängt djupt ner in i sitt eget varas centrum.
D.T. Suzuki
Om jag hade så ingående kunskap som jag borde ha om mig själv så skulle jag ha fullkomlig kunskap om alla varelser.
Eckhart
Vänner! Om du går bortom form så finns Paradis och rosenträdgårdar inuti rosenträdgårdar. När du har gett upp och utplånat din egen form så har du lärt dig att gå bortom alltings form.
Rumi
Fortsätt med ytterligare ett
experiment
Åter till toppen av sidan